Globala målen för hållbar utveckling, förkortas ibland som globala målen, hållbarhetsmålen eller SDGs från engelskans Sustainable Development Goals. De antogs av FN:s generalförsamling år 2015 med målet att komma närmre en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar utveckling i världen.

Det finns vissa skillnader mellan millenniemålen och de nya hållbarhetsmålen. Till exempel gällde de tidigare målen bara utvecklingsländer, medan det nu är universellt och gäller alla världens länder. Andra skillnader är att det nu är mer inriktat på att bemöta roten till många av de problem som finns i världen. Vilket också gör att de nya målen är bredare än de gamla.

Hållbarhetsmålen

Det finns hela 17 globala mål. Dessa rör allt från hälsa (mål 3), jämställdhet (mål 5) och hållbar konsumtion (mål 12). Till bevarande av haven (mål 14), klimatförändringar (mål 13) och att stärka globala partnerskapet för hållbar utveckling (mål 17). Ibland delas målen in i kategorierna människor, planeten, välståndet, freden och partnerskapet.

Målen är framtagna av FN:s 193 medlemsländer i en transparent process som även inkluderade regeringar, privata sektorn, forskare och civilsamhället. Länderna rapporterar så ofta de vill sina framsteg i arbetet på FN:s politiska högnivåforum för hållbar utveckling (HLPF, High Level Political Form). Detta forum hålls varje år i New York.

FN förser medlemsländerna med 230 globala indikatorer som syftar till att mäta den hållbara utvecklingen. Vidare ska varje land sedan göra dessa till nationella indikatorer. Ägarskap, en handlingsplan och nationella indikatorer tas fram av varje land, även om det inte finns något legalt bindande som säkerställer att de följs. I Sveriges fall är det Statistiska Centralbyrån (SCB) som ansvarar dessa. Vidare så utser regeringen också en Agenda 2030-delegation som samlas med breda erfarenheter från miljö-, utvecklings- och forskningsarbete från flera olika sektorer i samhället. Detta är för att övervaka och uppmuntra arbetet med hållbarhetsmålen i Sverige.