Utsläppsrätter är ett ekonomiskt styrmedel som blev känt i samband med Kyotoprotokollet 2005-2020. Det syftar till att minska utsläppen av växthusgaser och skapades tillsammans med utsläppshandeln. Vilken i sig har som avsikt att möjliggöra en grön omställning. Detta med minska möjliga påverkan på ekonomin och arbetslivet.
Kyotoprotokollet
Kyotoprotokollet är en del av UNFCCC som grundades 1992. Denna överenskommelse var det första internationella initiativet för att minska växthusgaserna. UNFCCC utgick då ifrån att industriella länder borde ta ett större ansvar för utsläppsminskningarna. Detta då de är ansvariga för den största delen av de globala utsläppen. 1997 utformades tillägget Kyotoprotokollet med olika mekanismer för utsläppsrätter.
Ett exempel på Kyotoprotokollets mekanismer är Joint implementation (JI), gemensamt genomförande. Det fungerar med ett system av enheter för utsläppsrätter. På ett förenklat sätt innebär detta att vissa länder kan finansiera miljövänliga initiativ i ett annat land, i utbyte mot utsläppsrätter i sitt egna land.
Utsläppsrätter inom EU
Framförallt för EU är handeln med utsläppsrätter ett avgörande verktyg för att minska på utsläppen. Globalt sett var EUs handelssystem det största i världen, fram till att Kinas system växte sig större. Systemet inleddes 2005 (samtidigt som Kyotoprotokollet inrättades) och används idag inom runt 13 000 anläggningar. Denna höga mängd kritiseras för att göra systemet mindre effektivt. Dock berör de nära hälften av EUs sammanslagna utsläpp (45 %).
Utsläppsrätter används bland annat inom flygindustrin och energiproduktionen. Andra exempel är järn- och stålindustrin samt pappersbruk. Vidare handlar också EU med utsläppsrätter utanför unionen, exempelvis med Island och Norge.
EUs utsläppsrätter kallas för EUAs, på engelska står förkortningen för European Union Allowance, alltså europeiska unionens tilldelning. Varje EUA ger rätten att släppa ut 1 ton koldioxid. Vidare går det att köpa en utsläppsrätt för att sedan annullera den, något som i princip innebär att antalet utsläppsrätter minskar på marknaden. När mängden EUAs minskar på marknaden stiger priset på de som finns kvar. Detta kan leda till att det blir billigare för industrin att minska på utsläppen än att köpa rätten att släppa ut växthusgaser.
Priset per ton för en utsläppsrätt varierar precis som inom andra marknader. Systemet fungerar nämligen genom att EU auktionerar ut ett antal rätter som företag sedan får köpa. Det delas också ut gratis utsläppsrätter för att förhindra att produktioner förflyttas utanför EU. Företag som släpper ut mer än deras utsläppsrätter tillåter får böter.
Handelssystemet inom EU har kritiserats hårt. Detta då det ansetts att priset för en utsläppsrätt varit alldeles för lågt (cirka 7 euro per EUA). 2017 svarade EU med att reformera systemet i syfte att höja priset. Effekten blev ett sex gånger så dyrt pris vilket fick en positiv påverkan på utsläppen från Europas kolkraftverk. Framtidsprognoser räknar med en kostnad på cirka 37 euro under 2023-2024.
