Carbon Capture and Storage förkortat till CCS och översätts på svenska till koldioxidinfångning och lagring. Tekniken fångar in koldioxid från exempelvis en fabrik med höga utsläpp. Sedan lagras koldioxiden i marken. Till följd av detta minskar utsläppen och därmed växthuseffekten. Ytterligare ord för tekniken är koldioxidlagring eller geologisk lagring.
I Europa diskuterar man användandet av CCS i samband med elproduktionen från kolkraft. Bland annat eftersom kol bidrar till extremt höga utsläpp. I Sverige diskuterar man istället användandet av Carbon Capture and Storage i samband med de tyngre industrierna. Och för att minska utsläpp från framtida tekniker. Nackdelen med CCS är att den i nuläget (2021) är en väldigt kostsam teknik som inte har beprövats tillräckligt.
Infångning och lagring
Det är viktigt att skilja på “infångning och lagring” och “infångning och användning”. Det senare hänvisar till att lagra koldioxiden för att bland annat använda den som syntetiska drivmedel. Vidare tror man att koldioxiden kan användas vid tillverkning av plast i framtiden.
Framtiden för CCS
Tekniken förutspås att vara otroligt viktig för att kunna hålla jordens uppvärmning under 2 grader. Framför allt har man idag satsat på att testa lagring och transport av koldioxid. Däremot har inga projekt lyckats med alla steg av CCS-tekniken. Internationella energiorganet, IEA, menar att det år 2050 kommer att behöva lagras omkring 6000 miljoner ton koldioxid varje år. Detta är lika med runt 12 % av de samlade klimatåtgärderna för att uppnå tvågradersmålet.
Carbon Capture and Storage i EU
Inom EU finns sedan april 2009 ett direktiv som kallas CCS-direktivet. Detta direktiv ska säkerställa en korrekt avskiljning, transport och lagring av koldioxid. Något som redan är säkerställt i Sverige igenom den svenska lagen. Till följd av förordningen om geologisk lagring av koldioxid. Vidare är den ansvariga myndigheten för detta SGU, Svensk Geologisk Undersökning. Bland annat bevakar SGU lagstiftning, forskning och utveckling inom området.