Koldioxidlagring är troligen en av framtidens lösningar för att motverka klimatförändringarna. Idag både forskas och testas det på tekniker som ska kunna göra detta. Det handlar om tekniker som både fångar in och lagrar koldioxiden i marken (likt en dammsugare). Något som hindrar koldioxiden från att bidra till mer av den globala uppvärmningen. På engelska kallas tekniken för Carbon Capture and Storage, CCS. Vilket översätts till koldioxidinfångning och lagring.
På svenska är koldioxidlagring också känt som geologisk lagring av koldioxid. Till följd av att koldioxiden är tänkt att lagras i geologiska lager långt under markytan eller havsbottnen. Vidare är CCS ett samlingsnamn för flera olika tekniker med samma mål. Att kunna använda sig av CCS-tekniker är en viktig del för att kunna uppnå Parisavtalets mål på noll utsläpp vid 2050. Vidare för att kunna nå negativa utsläpp.
Koldioxidlagring
Koldioxidlagring är alltså en viktig del för framtida klimatarbete. Exempelvis EUs klimatpolitik satsar mycket på CCS. Globalt sett så finns det redan runt 20 stycken större anläggningar i drift. I Sverige har man enbart genomfört pilotprojekt. Vidare så delas tekniken ofta upp i tre delar: avskiljning, transport och lagring.
Avskiljning
Koldioxiden avskiljs från rökgaserna som kommer ifrån kraftverk, förbränningsanläggningar eller stora industrier. Tekniken pressar sedan samman koldioxiden för att kunna transportera den effektivt.
Transport
Själva transporten inom CCS är fortfarande omdiskuterad. Hittills har man kommit fram till att fartyg har den största fördelen. Andra förslag är rörledningar. Dock är avstånden till själva lagringsutrymmet ofta för långa för rör.
Lagring
Koldioxiden kan bara lagras vid särskilda typer av berggrund. Faktum är att den optimala berggrunden är vanligare i länder som Sverige än resten av Europa. Främst i sydvästra Skåne och sydöstra Östersjön finns goda möjligheter till lagring på svenska områden. En gemensam nordisk kartläggning som gjordes 2011-2015 visade på en teoretisk lagringskapacitet upp till 86 gigaton – vilket motsvarar 564 års utsläpp från nordiska regionen i dagens takt av utsläpp. Här räknas dock inte utsläppen för att bygga anläggningarna in.
Koldioxidlagring i EU
Sedan april 2009 finns ett EU-direktiv kallat CCS-direktivet för att harmonisera avskiljning, transport och lagring av koldioxid bland medlemsländerna så att det görs på ett korrekt sätt. I Sverige är detta inkorporerat i lagstiftningen genom förordningen om geologisk lagring av koldioxid (2014:21).
Kritik
Koldioxidlagring har bemött mycket kritik. Först och främst eftersom tekniken inte löser grundproblemet, utan istället “sopar det under mattan”. Vidare då utsläppen från konstruktionen av dessa anläggningar kommer att släppa ut enorma mängder växthusgaser. Vidare så skapar anläggningarna också utsläpp vid drift. Vissa tror att det kan ta hundratals åt innan nettoeffekten blir positiv och signifikant. Med andra ord, hundratals år innan investeringarna gör mer nytta än skada. Dock är den största kritiken framför allt ekonomisk. Eftersom det är en ny teknik är den också otroligt dyr i dagsläget. Exempelvis så var priset för utsläppsrätter cirka 250 kr per ton koldioxid år 2019. Medans kostnaden för CCS-tekniken låg på 1000 kr per ton koldioxid.